Heej!, kikar in här en vända. bara för att.

Jag har inte mkt att uppdatera om. Igår blev de att åka ner på Mora helt oplanerat med Frida (davids syster), hon ville ha sällskap. Och eftersom jag inte hade några planer på att shoppa något så passade jag hennes son Jamie.

Efter 2h i den kvävande värmen var de super skönt och komma hem, bara sätta sig i soffan och andas!.

Det börjar bli tröttsamt med massor med motgångar, framför allt när jag helatiden försöker till 110%.

jag kanske skriver under fel tidpunkt, för jag känner bara mer och mer irritation ju mer jag tänker på det.

Jag försöker laga allt jag ser är trasigt på andra personer, men jag känner att jag prioriterar fel folk, folk som inte bryr sig eller uppskattar de jag gör, och som endå vänder klacken och går samma väg som man tidigare spyttt galla över.

Jag har ialf bestämt mig för att inte ställa upp mer, och jag kan ibland ångra att jag ställt upp så mkt tidigare, eftersom man alrig får något tillbaka. > Man ska bara haa och haaaa< .... ! .

Sen har jag för 2 dagar sedan också fått ett tråkigt samtal.

Jag kan inte skriva så mkt. 

Såklart känns de trist, orättvist och konstigt. 

Jag kanske låter iskall.

Men jag känner att jag inte är rätt person som ska finnas där för dom. 

Jag speglar tillbaka till min barndom där man orättvist behandlade mig som liten.

Hade jag inte haft mina kusiner/moster/mormor vid min sida hade jag kännt mig otroligt övergiven. 

Jag är otroligt tacksam över att dom fanns mkt omkring mig åtminstonde som liten. Jag har spenderat många lov och helger i Stockholm under min uppväxkt. Hos kusiner, kompisar,

När vi flyttade till Mora minns jag otroligt mkt utav, hur ledsen jag var och jag hade lääänge en längtan över att flytta tillbaka hem till sthlm. Jag träffade en kompis (Jenny) som också bodde sina första år i sthlm och hade flyttat till Mora, och vi drömde länge om att få flytta tillbaka dit, som hon en dag gjorde med sin pappa. det var en stor sorg för mig.

Så jag bodde så mkt som möjligt med dom i Hagsätra, jag rännde runt på hennes skola, spelade fotboll i  hagsätra centrum och alla trodde jag kom från lidingö, pga av min klädsel, och jag lät dom tro de...bra länge :)

Kär blev jag också. haha!

De är tur att vissa bitar av livet känns kul och prata om. Många kanske tänker att jag borde släppa min barndom, men de är något som har format mig, en del av min livs historia, och allt de förflutna är en del av mig.

Hoppas ni mår bra, och tar hand om varandra.

På onsdag ska jag på möte hos familjerätten, jag hoppas mötet går bra och att jag snart får hålla mina barn i handen.

Jag älskar mina pojkar gränslöst!!!

Det finns ingen bra ursäkt till varför man håller barnen ifrån mig. Vi har helatiden följt senaste shemat för umgänge, och vägra umgänge till mig bara för att man vill ha någon typ av förnyelse av exakt samma schema är ju sinnes sjukt.

Ta hand om varandra och visa hur mkt ni uppskattar dom som finns runt omkring er....

/J.