Dålig uppdatering här, inte för att de hänt och varit något nytt, direkt.

Jag kände lite hopplöshet igår, jag ville bara ge upp allting. Det kändes så, när jag räknade och kom på att de är hela 8 månader sen jag träffade mina barn. 8 månader!!!!.  

Vet ni varför? jag grät hysteriskt över att min morfar gått bort, jag fick inte byta dag...och nu får jag inte ha dom alls.

Hur kan man ens tänka på barnen i första hand om man smutskastar och bara motarbetar?. Empati har visseligen inte alla. 

De är alltså också 8mån sedan min morfar gick bort, de känns fortfarande som att de inte är sant. I mina tankar sitter han i Finland, i gungstolen brevid min mormor, dom kollar på deras serie och diskuterar högt :). Jag har inte varit dit nånting efter att han gått bort, och jag tror alla känslor och förståelse över att han inte är där, kommer som en virvel vind när jag märker att han inte är där längre :(.

Hur som. jag har feber, de känns som de är närmare 38,5. men jag har bara 37.0 ?. 

Ska leta fram en film och lägga mig i sängen, jag kommer nog somna tidigt. 

Tyckte de var länge sen jag var deppig, de kom igår. värre än nånsin idag.

Jag ringde föresten öppenvården för nån dag sen, jag behöver ett intyg. de hela handlar om min HÄLSA, dvs yrsel, ev blodsockerfall osv..men jag verkar inte ha så mkt rättigheter kvar längre. Så ingen tid fick jag. Snacka om att känna sig som en lort i samhället...förstår ni vad jag menar med att de är kämpigt att ta sig upp igen. Det är inte att må dåligt, ta konsekvenser av sitt handlande som är jobbigast, utan de är våra medmänniskor och "samhället". Att inte känna att man har samma rättigheter. 

tack till vårdcentralen, där står jag åtminstonde i kö ... 

Jag såg nyss ett avsnitt av malmö poliserna på svtpay.se väldigt intressant..faktiskt...

När jag ändå skrivit om morfar i inägget ......

Jag som hade en önskan att åka till mormor den här månaden, min Ängel.. sist ja var där så sov jag brevid mormor , jag vaknade av att hon höll om mig..de blev lite varmt :) men de var nog en av dom mysigaste och bästa stunderna i mitt liv, som jag alltid komma bära med mig. 

skit ekonomi som begränsar mig, jag önska jag kunde ta flyget, och bara dra dit...men så enkelt är det inte.

// J