Ja se på fan nu har appen kommit, inte en dag försent! Så nu fick jag lov å testa skiten lite :-) har i alla fall börjat min praktik, å de vart inte på besome bjoti, utan vart å va ute å måla stugor å bygdegårdar å lite sånt.. Å jag trivs som fisken i vattnet ;-)

Classic car week är igång också, va där em vända i lördags för n skulle på hammerfall så jag å r hängde på byn å drack nån stänkare å kolla på finbilar, så de finns ju lite små planer på att åka på crusingen i morgon, för Mr. Micke Hellström har ju hittat till Mora, å då måste man väl passa på och brumma lite med han å ta en stänkare for old time sake ;-)

Nä nu ska jag kolla på lite serier, så hejsvejs

Heej!!.

Hur har ni haft de sedan sist? ...

jag har haft det sådär. Ont i kroppen och sådär små sjuk. Trots de här så var jag och D inte långt ifrån och göra en spontan resa till sthlm igår kväll/natt, pappa kör. Vi sover, de lät så bra åtminstonde hela vägen dit,men efter sunt förnuft så stannade vi hemma. Och de visade sig vara ett smart drag ;). 

eftersom jag svettades otroligt igår när jag la mig så riktade jag våran fläckt så den fläcktade mig natten lång.

Vaknade tidigt imorse med en torr öken käft, ville inge annat än somna om. Så jag smackade bra länge och försökte samla saliv för att fukta min torra hals för att sen somna gott, jomen visst. Jag fick gå upp.

Dagen har varit lite halv tråkig. regnet öser ner här men de verkar inte vilja åska, för de är väl något som skulle behövas.

Imorgon har jag möte med Uffe, min kontakt person. Ett möte jag själv bokat in, i ren panik...

Eftersom jag mår bättre och känner ingen hets till något, så känns de lugnt och vill trots allt inte hetsa mig framåt.

Men jag går dit endå, för jag behöver tydligen ventilera lite.

Jag är lite sådär, fram och tillbaka, beslut ångest precis som en boksavs diagnos...  

När vi endå är inne på dåliga vanor så har jag tendens att avsluta tröga samtal(åt andra)..ni vet "kom till saken nångång..".

Under samtal, möte.. what so ever så vickar jag förmodligen sönder min vänster fot eller tuggar tuggummi likt en fjortis, de enbart för att jag har en rastlöshet inom mig, och inte för att vara trotsig på något sätt.

det är lite pinsamt och sitta och ba´om igen nu då, gör nytta eller kom till saken..annars går jag? .

nej de är inte ett dugg kul ..

Vi lämnar det.

Jag hoppas snart kunnat avslöja kommande händelser,fast kan redan nu berätta att jag lämnar snart Mora.

Nu vet jag en som reser sig upp och klappar händerna, men du, slappna inte av allt för länge.. de blir min hälsning till dig. 

Jag har inte bara mina nära vänner vid min sida, utan även människor som kan hjälpa mig, intyga och har erfarenhet.

Jag har sugit åt mig råd och tips. Vi har kommit fram till att de fattas en bit av mig som gör mig hel och stark. För de är något jag måste känna mig säker på, så jag inte faller hejdlöst bara för att jag bitit ihop och balanserat på en skör lina som tillslut brister bara för att jag inte "tar hand om mig sj"....

För vi får ju inte glömma bort oss själva, fungerar inte vi och mår bra, fungerar inget annat heller.

Det är mkt som brister i dåligt mående, inte bara i vardagen.

Visst, vi alla mår dåligt ibland, även numera såkallad "dålig dag"...

Att orka sträva mot motgångar och krävande nutid så måste man vara starka. 

SÅ...

Glöm nu inte bort att ta hand om er själva, och givetvis alla nära och kära och medmänniskor.

tack för mig! //J.

Hej på er !

Här var länge sen jag skrev. 

Vad händer?...

Min semester har börjat (i hela 3 veckor) och de finns inga direkta planer. Tar dagarna som dom kommer.

Att ta de lungt är semester för mig :) . Ev ska vi åka till sthlm en helg i slutet på månaden, fast vi får se hur de blir med det. Isf ska jag hälsa på min älskade vän annzo, jag har längtat efter att få åka dit och se hur hon har det, och bor!:).

Så jag hoppas det blir av att vi åker. 

Jag hade gärna velat träffa mina kusiner, men jag har ju inte pratat me dom på flera år, typ. 

Det brukar vara ganska fullbokat där. Men vi får se. Jag har inte träffat min kusins stora flicka, hon har nämligen hunnit bli hela 1 år, tiden går verkligen fort. Hon är otroligt söt!! :)

Annars har jag bara varit hemma, gör alla måsten och haft för många mys kvällar som innebär godis och annat onyttigt.

Har "hängt" en del hos mamma, krigat mot myndigheter om ens rättigheter, inte angående mig utan för en annan.

Jag förstår inte hur man kan hålla på och  krypa ens rättigheter och möjligheter och dessutom ställa orimliga krav som inte gäller alla, utan mer för att jävlas(så blir känslan ialf). Utan orsak till det.

Nåja. 

Midsommar passerade fort och jag hade turen och träffa på mina barn. Denvar den enda stunden som gjorde dagen guldvärd för mig, även om de bara handlade om 1 minut. Deras pappa tog tag i dom, skakade på huvudet och gick därifrån med barnen. 

Det var sorgligt och jag blev otrolgit ledsen. 

jag hann ialf säga att jag sakna dom otroligt mkt, och älska dom båda två.

Dom kanske har svårt och förstå de hela när jag säger der, eftersom dom aldrig får komma för deras pappa.

Innan midsommar, ganska så exakt 9 månader efter att jag såg dom sist så träffade jag på Simon på Maxi. 

Han satt själv på en bänk och väntade, och de var väl tur de...för vi hann prata om lite allt möjligt.

Jag berättade att de inte var deras fel att de är såhär. För de känns viktigt för mig att dom ska förstå det.

Eftersom deras pappa säger att jag inte vill träffa dom, och lägger över mkt på dom små. Något dom inte ska få behöva höra och tänka på. Man belastar inte dom på det sättet.

Jag har ju aldrig fått veta om skol avslutningar(eller andra "tillställningar"), hur de går i skolan/förskolan eller något annat. man har valt att hålla mig helt utanför allting, inte fått vara delatig i något. Jag har knappt fått svar på hur dom mår. det gör otroligt ont. 

Jag förstår knappt själv hur jag orkar med min vardag med den här känslan och saknaden.

(Den nya "damen" har ju även förklarat för mig ganska tydligt att biologiskt är inte viktigt.)

Jag har kämpat, ringt varit på möten. Men de finns mer jag kan och kommer göra. Jag kommer aldrig sluta kämpa.

Det känns otroligt trist att man väljer och göra på det här sättet, de är inte att ha fokus på barnen och deras bästa.

På alla håll säger man att de är fel, endå kan man fortsätta göra såhär, de gör de hela mer ruttet.

De kommer bli en lång "procedur" de här.

ja de va en liten uppdatering där. de finns ju hur mkt som helst och skriva. 

Jag lever ett lungt och stilla liv, även om de är en del bollar som hänger i luften just nu så tar de tid att få den hjälpen jag väntar på. snart har jag varit nykter från alkohol i hela 1 år, jag drack hela 3 gånger förra året. Jag gillar mitt nyktra liv och har inget behov av alkohol öht.

Jag hoppas ni alla får en fin sommar. Jag tar en dag i taget, och hoppas varjedag på att mina barn snart finns här hos mig. Jag Älskar dom mer än vad de finns stjärnor!!!!!.

Ta hand om varandra och var snälla.

/J